I målbrottet
Pappa och jag sitter hemma och är sjuka tillsammans.
Pappa har varit sjuk i mer än en vecka och låter fortfarande lika dålig.
Jag blev sjuk igår och känner mig redan mycket bättre.
Inte riktigt rättvist.
Igår mådde jag illa, hade ont i halsen, feber och drömde febriga drömmar.
Idag är det bara ont i halsen. Och så har jag börjat nysa.
Och som pappa sa; det verkar som det satt sig på mina stämband.
Jag kan inte riktigt styra min röst, den går upp och ner okontrollerat
och det låter som jag är i målbrottet.
Men hellre det än att må som igår.
Man glömmer så fort hur det är att vara sjuk när man inte är det längre.
Men det är ju inte alls kul.
När man börjat bli bättre är det ju ok,
men när man mår riktigt dåligt kan man inte ens njuta av att vara hemma.
Det är inte kul att göra någonting.
Man vill inget hellre än att få må bra igen.
Det är underskattat att få vara frisk, alltså.
