Mjau

Alltså, katter.
Guds gåva sänd från ovan, eller vaddå?
Jag vet inte om jag tror på gud, men ändå.
De är typ perfekta.
 

Tv-serier

Jag har, som många redan vet, börjat kolla på Dexter.
I början hade jag ingen vidare lust att kolla, efter ett par
avsnitt funderade jag på att sluta, men blev övertalad
om att fortsätta och nu börjar det bli ett smått beroende.
Nej, jag är inte totalt såld, men jag har börjat se fram emot
att se på det. Det är faktiskt rätt bra, om man bortser från
"Nu ska jag döda dig"-delarna. Och nej, inte för att det är
blodigt och äckligt (jo, lite därför, men inte helt),
utan för att jag oroar mig för att han ska "get caught".
 
Jag tror ärligt talat att man kan gilla de flesta tv-serier om
man bara ger sig in i det. Vilket jag tycker känns lite synd,
eftersom åtminstone jag gärna vill känna att "det här, just
det här, är precis rätt för mig". Nu har jag inte så mycket
som bevisar min teori, men det är åtminstone så det känns.
Jag skulle säkert kunna tycka om alla de där CIS, CSI och
alla kriminalserier som jag bara zappar förbi vanligtvis.
Men jag vill känna att något är som gjort för mig, mitt eget.
I för sig kan det nog kännas mer eller mindre rätt med en
serie, så om man inte fastnar totalt kanske man ännu inte
hittat den perfekta...

Go-kart

Idag åkte jag go-kart med pappa, brorsan och pappas kompisar.
Det var fett kul och ganska så läskigt på samma gång.
Det var en utomhusbana och jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med
"Hur ska det här GÅ?!" när vi stod och kolla på banan och bilarna.
Jaa, alltså GÅ som i "GÅR det här ens att klara av? FUNKAR det ens??"
Det kändes som jag skulle åka ut och slå ihjäl mig.
 
Det gick bättre än så dock, även om jag åkte utanför banan
och in i däcken som omringade den minst 3 gånger, så att
mannen som ägde banan fick komma och dra ut mig.
Den lilla sekunden då man inser att man inte kommer klara
svängen, utan åka rakt ut utanför är skitläskig. Men sen så
kraschar man in i däcken och inser att... nja, det var ju inte så farligt.
 
Men annars gick det ju helt ok.
Att jag ens tog mig runt banan är ju rätt häftigt och bra.
Jag fick grus i ögonen, ont i händerna och bilen hoppade nästan
i kurvorna, men det var ok. Det är skönt att känna att man lever.
 
Åååååh jag vill åka igeeeeen.