Jag dör baklänges

Jahh. Idag var jag med min kära vän Frulls. Vi började prata om Arkiv x, men sen så gled samtalet vidare mot rymden, universum och utomjordingar. Då kollade vi vidare på en sida som några andra kompisar visat oss förut (http://scaleofuniverse.com/). Sidan jämför skalan på olika saker i universum (allt från kvarkar och atomer till, ja, slutet av universum). Självklart blev man lite blown away, men ännu värre blev det när jag sökte vidare på youtube;

  • http://www.youtube.com/watch?v=17jymDn0W6U
  • http://www.youtube.com/watch?feature=fvwp&NR=1&v=m_0UNes9jFg

Det jobbiga är bara att sitta där och verkligen inte kunna GREPPA det. Hur jäkla pytteytteputteminimal jorden är, jämfört med universum. Jag blir så jäkla fascinerad, men samtidigt frustrerad. Jag vill ju bara så gärna FÖRSTÅ. Men universum är för stort för att förstå. Men idag insåg jag att vi med stor sannolikhet inte är ensamma i universum. Det finns allt för många galaxer för att vi ska kunna vara det.

GAAAAAAAAAAH, DET ÄR SÅ COOOOOOOOOOOOOLT.
Ursäkta mig, men jag blir exalterad och glad av detta. Det är som en helt ny upptäckt för mig.