Tonåring
Jag känner mig lite som en tonåring igen.
Så mycket känslor, ångest, oro, tankar, tvivel, missförstånd.
Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån.
Eller ja, jo, det är mycket just nu.
Mycket som inte känns helt bra.
Jag växlar mellan att känna att jag håller på att gå sönder
och att känna att jag utvecklas och blir starkare.
Är det så det ska vara?
Kanske är det så det fungerar.
Man kanske inte kan växa om man inte bryts ner i bitar ibland.
Jag bara längtar efter en lite mer stabil tillvaro.
Och jag vet att jag själv måste ta mig dit.
Men jag känner inte alltid att jag klarar av det ansvaret.
Men det kommer bli bra på något sätt.
