mjackflajj

Har precis lyssnat på Sandra (en av mina favoritbloggare)

och hennes kompis Michelle's nyaste podcast;

för att sedan gå vidare till att lyssna

på Liv Strömquist's sommarprat förra året;

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203028?programid=2071

Vad både dessa "prat" har gemensamt är att de handlar om mens.

Och därför vill jag prata om det jag med.

För jag förstår nu hur viktigt det är att våga prata om det.

 

Jag vet inte exakt hur jag ska börja, så jag börjar såhär;

jag tycker att mens är pinsamt.

Jag är 21 år, har haft mens i omkring 10 år och

jag tycker fortfarande att saker som har att göra med mens är pinsamt;

 

Jag tycker det är pinsamt att lägga upp bindor på rullbandet i kassan,

att säga till vänner och familj att jag inte kan följa med och bada

för att jag har mens och jag vill absolut inte att någon ska se

om jag tar med mig en always eller libresse in till toan.

För att det är PINSAMT.

 

men på något sätt fick jag signalen att

mens och mognad var något man skulle skämmas över.

Så när jag väl fick min mens, när jag var ungefär 10-11,

så gjorde jag mitt bästa för att dölja det.

Jag väntade så jag fick duscha ensam efter gympan

och bytte om varsamt så att ingen skulle se

att jag hade trosskydd på mig.

Det gör mig nästan arg att skriva det här nu.

Jag blir arg på mig själv som skämdes

och arg på samhället som fick mig att skämmas.

 

Men det har varit så självklart för mig att mens är något pinsamt

så länge att jag liksom inte reflekterat över det sjuka i det hela;

att SKÄMMAS för något som är naturligt och nödvändigt.

Att skämmas för något som alla kvinnor får.

Vad fan finns det att skämmas över i det?

Bara för något år sedan eller så började jag titta på

videos från Clara Henry på youtube.

Och efter ett tag upptäckte jag att hon tyckte om att

göra videos där hon pratade om mens,

som t.ex. denna; https://www.youtube.com/watch?v=ukAOxnGGqvk

Jag fattade inte riktigt då vad som var meningen med det.

Det var nästan så jag blev lite irriterad;

"Varför prata om mens - det är ju pinsamt och äckligt..."

Det ironiska i det hela är ju att det är PRECIS DÄRFÖR

vi behöver prata om mens.

För att det är så himla stigmatiserat och tabu.

 

Jag skulle vilja påstå att jag har blivit bättre

på att våga säga när jag har mens.

Men det är fortfarande svårt.

Väldigt sällan nämner jag heller

för någon att jag har mensvärk.

Och jag gömmer bindor i fickorna eller händerna

när jag smiter in på toan, hoppas att ingen ser.

 

Men jag hoppas verkligen att jag,

och alla andra tjejer,

slutar skämmas snart.

För det finns ingenting att skämmas över.